Argentina har knappast några järnvägar kvar, nedlagda efter
konkurser i olika bolag. I stället finns numera en enorm bussflotta, både
flotta och mindre flotta, som trafikerar hela landet. En mängd olika bussföretag
står för transporterna, dubbeldäckare för långfärdsresor med ”flygservice” och
övernattningar (ex 120 mil, ca 24 tim från Oberá till Buenos Aires), delsträckor
och så lokalbussarna. Landet Argentina är 400 mil från norr till söder för att
ge uppfattning om distanser.

I vardagsspråket talar man om ’colectivos’ och det ordet
använder misionessvenskarna också i sin svenska. I Oberá med omnejd heter bussbolaget
Capital del Monte, dvs skogens huvudstad, och alla bussar är gröna. Bussarna
skiftar i standard, från skrotfärdiga till mer moderna. De gamla rullar vidare
tack vare starka motorer, de låter som långtradare.

Måndag 6/2 åkte jag med bolaget Sol del Norte från Oberá
till Puerto Iguazú, 30 mil norrut genom skogarna. Bussen fylldes på terminalen i Oberá, men
turligt nog hade jag köpt biljett i förväg, nr 1, som gav frontplats på övre
etaget. Snacka om utsikt! Fast samtidigt tror man hela tiden att ”nu krockar
vi”, ”nu välter vi”, men chaufförerna är mycket skickliga. Otroligt hur de tar
sig fram, det skrapar och smäller när de rundar gathörn, tar sig över de
evinnerliga limporna och ner i avrinningsrännorna i gatorna. Svenska
busschaffisar borde testa exvis Oberá, där det kryssas hit och dit över gatorna
för att ta sig fram över olika hinder.

Resan upp till Iguazú tog sju timmar, en timme mer än utsatt
tid, men bussen stannar på alla ställen där det står någon i skogen som vill
följa med. Ingen toa på denna buss, istället korta stopp på någon terminal, 5
minuter för dem som behöver…

Men fram kom vi, jag släpade mitt bagage ca 200 m till Hotel
Saint George (kolla webb om ni vill njuta av tropisk hotellmiljö), ursvettig
och trött. Inte en blund under resan, jag är alltför nyfiken på vad som händer
och kameran är ju alltid med. I säng, tisdag en dag vid poolen och ut till
treriksröset, flodförgreningen vid Argentina, Paraguay och Brasilien. Enkel
middag på hotellet, tog ett sista dopp i poolen 20.45, ensam med fullmånen.
Tips till frusna svenskar, res hit! Klicka på bild från mitt hotellrum…

Slutligen; apropå bussar; den 31/1-1/2 gästades Oberá av de
rosa bussarna, som far omkring på olika kontinenter. Denna 7-veckorsrutt
passerade Oberá mellan Rio de Janeiro, Ushuaia och Santiago de Chile. 37
svenskar i 2 rosa, fd militärbussar, svenskregistrerade, från 1980. Man bor och
lever i bussarna, sover inne och på taken. Bussguide och vägfinnare var
svensktalande Marco från Bolivia. I Oberá blev de mottagna i Nordiska huset i
Parque de Naciones, bland andra svenska obereños Lucia Holmgren som passligt
nog hade födelsedag den 1 febr. Hon var mycket lycklig över årets besök och sångarhyllningen
av den stora kören, som även sjöng Sankta Lucia. Asado båda kvällarna, under
onsdag 1 febr var jag med gänget på förmiddagen, besökte Jorge Kächeles
teplantage, svenska kyrkogården, Carlos Linneo och kyrkan. Om någon är
intresserad av compact travelling; kolla www.rosabussarna.se!
Bussresenärerna i Oberá var mellan 21 och 71 år.

Efter laddning i hotellpool och vattenfall i Iguazú – farväl Argentina!
Hasta luego! Abrazos
a todos!/Ulla