Blog Image

Amigos

Amigos de Misiones

Asociación Amigos de Misiones/Misiones Vänner grundades av Sven Arne Flodell 1974. Verksamheten organiserar resor i de svenska utvandrarnas fotspår till Brasilien och Argentina samt stödjer svenskättlingar och skolverksamhet.

Introduktion till svängig chamamé

Amigos Posted on Fri, January 20, 2012 11:24

Chamamé-rapport från Misiones; Chamamé är den traditionella musiken och dansen i nordöstliga Argentina. Paraguay och de närmaste provinserna i
Brasilien är också chamamé-områden. Huvudinstrumentet är dragspel plus gitarrer,
ibland med fiol. Musiken, sångerna och stilarna kan varieras i det oändliga. Några
tv-kanaler visar timslånga program från chamamédans under lördagskvällarna och
det är tävlingar, ungefär som dansband hemmavid. Chango Spasiuk är kändis i
Argentina för sina tolkningar, med på tv emellanåt, han turnerar även
runt om i världen. Han har sin etniska bakgrund i Ukraina, det finns många
sådana emigranter här i Oberá. Fernando
Spasiuk, hans bror, har valt en annan bana, han är datorlärare i Carlos Linneo.

Fast numera är det nog mest äldre som ägnar sig åt
musikformen, de yngre föredrar brasiliansk musik. Här i gränstrakterna har man
tillgång till radiokanaler och man har t o m börjat tala om att språket börjar
förändra sig till portugiska, språken ju ligger också nära varandra.

Just denna vecka i januari pågår den årliga Fiesta Nacional
de Chamamé, detta år för 22:a gången, i provinsen Corrientes, söder om
Misiones.

Årets festival: http://www.youtube.com/watch?v=t_lcG91w58M

Chango Spasiuk-länkar på youtube: Exempel – med vägar i Misiones, som långa röda band,
med gropar och hål att kryssa runt. Den
röda jorden lyser.

http://www.youtube.com/watch?v=HhLts3vxnIc&feature=related

Dans bort i vägen, dags att träna, här är det bara att
sparka loss! Kolla in både musiker och de dansanta gästerna! Youtube; 5:37 minuter
– så ni hinner lära er! Slå ihop vals och bugg så har ni chamamé. Dans är bra
motion också! http://www.youtube.com/watch?v=d83Rt1FFq18&feature=related

Fortsättningskursen:
Litet mer sofistikerat!

http://www.youtube.com/watch?v=_IK1FFWRLxY&feature=related

Uppvisning; mer avancerade turer:

http://www.youtube.com/watch?v=suvWfl_rN2k&feature=related

I afton dans: Nu är det bara att bjuda upp! Herrarna tar fram
kohatten och läderstövlarna, macheten kan ni lämna hemma!

http://www.youtube.com/watch?v=F_V5z9dJBZo&feature=related

Ciao!/Ulla



Los Reyes Magos

Amigos Posted on Fri, January 06, 2012 00:10

Heliga tre konungar eller Los Reyes Magos – det är deras
ankomst till Betlehem som firas denna Trettondag efter jul, de följde ju
stjärnan som visade vägen.

Dagen har väl förlorat sin betydelse både i Sverige och i Argentina,
julklapparna delas ut till julaftonen. I
Spanien lever traditionen mer kvar med presenter till barnen från kungarna.

Läste på en webbsida om Los Reyes i Argentina, en del hoppas
fortfarande på klappar av de tre konungarna och då ska man till natten sätta
fram ett par skor (kan ju jämföras med julstrumpan), gärna tillsammans med lite
gräs och vatten till kamelerna.

Här i Oberá finns en stor julkrubba på platsen framför
katedralen San Antonio, stora pappersdockor och djur står uppställda, förstora genom att klicka på bilderna.

Aktuella temperaturer är 32-37 grader C i Misiones. ”Que calor”
stönar lokalbefolkningen, men jag som tänker på alternativet med mörker, snö och halka
kan stå ut med värmen. Klart man får torka sig emellanåt, jag svettas mest i
ansiktet, dessutom tar jag numera en timmes siestatuppis i eftermiddagshettan, men tänk
att kunna gå ut närmare midnatt i shorts och kortärmat och spana in den
gnistrande natthimlen. Och nu är det dags att skörda druvorna, man ska visst koka dem som saft har jag fått veta, måste testa när jag ändå har dem så nära. Konsul Andersson blev den förste som skördade, klippte ner och fyllde en plastkasse med de blå druvorna. Annars plockar vi mest direkt från klasarna, pastor Padilha är också förtjust i dem. /Ulla



Släktresan till Argentina

Amigos Posted on Fri, December 30, 2011 16:14

Lennart Sandström och medresenärer gjorde i november 2011 en släktresa till Argentina och tlllbringade några dagar i Oberá;

Ganska exakt hundra år efter släktingarna Gustav och Lova
Nilssons utvandring till Brasilien och Argentina har vi, ett mindre sällskap på
fyra personer, gjort en resa som vi aldrig kommer att glömma. Lova Nilsson, f. Grahn,
Svensbyn, Piteå var syster till min farmor. Min far var alltså kusin med Einar
Prytz-Nilsson. Han gjorde en resa tillbaka till Sverige 1964. Då träffade jag
honom, men var då så pass ung att jag förmodligen inte ställde de frågor jag
skulle ha ställt idag.

Först var vi ett par dagar vid Iguazu Falls, där vi besökte
brasilianska sidan redan på ankomstdagen. Nästa dag åkte vi buss från Iguazu
till fallen på argentinasidan. Mycket mäktigt, vädret osannolikt varmt i alla
fall för oss norrbottningar som lämnade ett kylslaget Luleå den 30 oktober.

Efter en tämligen svettig bilresa från Iguazu kom vi fram mitt
på dagen till Oberá. Vi installerade oss på hotell Vito Primero och gick sedan
en runda på stan. Vi fick tidigt kontakt med Ulla von Platten, som visade sig
vara en person som på ett gästvänligt och trevligt sätt svarade på våra frågor
och funderingar. Vi kan inte ett ord spanska så hennes hjälp var mycket
värdefull för oss. Fredag kl. 15 var det en träff i kyrkan där en grupp tredje
generationens svenskar träffades för att försöka hålla svenskan vid liv. Att
sitta med där vid kaffebordet kändes overkligt. Än märkligare blev det när
någon föreslog att vi skulle sjunga lite svenska sånger. Där satt vi med
svetten lackande värre än någonsin och sjöng ”Vintern rasat ut…”, en närmast absurd
upplevelse.

Rolig och intressant var naturligtvis söndagens asado på
Villa Svea då flera av släkten Prytz-Nilsson hade rest en bra bit för att
träffas. Efter släktträffen åkte vi i bilar ut till den svenska kyrkogården och
tittade på minnesmärken efter de första svenskarna.

Efter några dagar i Oberá åkte vi buss till Posadas. Tyckte
vi det var varmt i Oberá, var det måttligt jämfört med Posadas. Mellan 32 och
37 grader varje dag utom en förmiddag då det lämpligt nog regnade lite. Med
släktingen Vicky Prytz Nilsson skulle vi just den dagen till jesuitruinerna i
San Ignacio. Mäktigt och intressant även det. Vi var också upp till det
relativt nyuppförda stora korset i Santa Ana, som ligger mellan jesuitruinerna
och Oberá. Där hade man en orkidéträdgård och ett fjärilshus som vi tittade på.

Vår resa avslutades i Buenos Aires, där vi efter några dagar
äntrade vårt flyg för att starta den långa färden hem. En oförglömlig resa var
till ända.

Tack Ulla, tack Vicky, Henry och Raul!

Resenärerna gm Lennart Sandström

Resenärerna nedanför dalahästen på Carlos Linneos husvägg: Fr
vänster Lennart Sandström, Gunnel Berggren, Birgit Sandström och Leif Berggren,
damerna är systrar.
Foto: UvP, 2011-11-06



Epostadress för frågor kring Oberá!

Amigos Posted on Thu, December 29, 2011 15:56

Hola amigos!

Om någon vill skriva direkt till mig om Oberá – med frågor eller kommentarer;

välkomna via epostadressen: ullavonplatten@hotmail.com

Postadress om någon vill sända något:

Ulla von Platten
Iglesia Olaus Petri
Gob. Barreyro 947
3360 Oberá, Misiones
Rep. Argentina



Jultid i Oberá

Amigos Posted on Wed, December 28, 2011 17:56

Nu är glada julen slut, slut, slut – julegranen kläddes av
igår efter julfesten på Annandagen. Granen som stått i läsesalen sedan den 13
december har gjort sitt, den såg ganska trött ut med sina mjuka grenar med
långa barr. Den stora talliknande yviga ”granen” i kyrkan får hänga med några
dagar till.

Dagarna inför julen var intensiva, 4:e advent var det mässa
två gånger i Olaus Petri och en mässa ute i Campo Ramon, där det även
förrättades dop av 7 barn i olika åldrar, likaså konfirmation för 6 barn.
Utanför kyrkan passade jag på att ta en bild på entrén, ett nytt häfte med
gudtjänstordning och psalmer ska tryckas upp och en bild på kyrkan behövdes.

Måndag eftermiddag startade kyrkans bibelskola med
diakonissan Haidée, pastor Padilha och söndagsskolefröknar, många barn och
medföljande mammor dök upp. Bibelskolan pågick sedan varje dag med undervisning
och sång i kyrksalen, därefter klipp och klistra med julprydnader och så
mellanmål på gården utanför läsesalen. Mellanmål här betyder saft och många
söta kakor, argentinarna är mycket begivna på sötsaker.

Lucia-tåget förbereddes
också, lucia med tärnor fick fonetiskt anteckna texten till Natten går tunga
fjät och Staffansvisan. Mercedes Berg är den som håller igång luciatraditionen
med svensksången och det var träning med luciatåget varje dag 18-19. Lucia genomfördes
Annandagens kväll i kyrkan och en gång vid det efterföljande kaffet på skolans
innergård. Glittret jag medfört räckte till både tärnor och småänglar i
julspelet.

Under dessa 5 dagar pågick samtidigt förberedelser med
material för barnens pyssel och julspelet. Jag fick exempelvis uppdraget att
konstruera fler vingar till småänglarna. Haidée hade hittat ett silverglänsande
material som jag klippte till vingar.

Värmen slog till ordentligt, tisdag 20/12 uppmättes 40
grader, sedan sjönk temperaturen långsamt följande dagar. Efter jobbet denna
varma tisdag åkte jag med Haidée till brodern Betos gård med en nybyggd pool.
Där låg vi och flöt medan solen sakta sänkte sig. Men på onsdagskvällen hade
jag och Aletta pepparkaksbak i hettan, gasugnen brassade också värme. Efter
baket for jag med till församlingsrådets julmiddag ute vid Parque de Naciones,
mycket att vara med om som volontär!

Torsdag den 22/12 – vintersolstånd i Sverige, och förstås
sommarsolstånd på denna sida av klotet. Årets mörkaste resp ljusaste dag! Fast
någon midsommarfest blev det inte i Oberá, de hävdar att midsommar är i juni.
Kanske inte ljuset som ska firas utan istället Johannes Döparen, San Juan.

Fredag, dan före dopparedan, var det ruschigt. Förmiddag med
förberedelser inför Annandagen, avbrott för samling med skoladministration och kyrka kring bubblande
cider och pan dulce (julkaka), utdelning av en julkappspåse med samma innehåll.
Sen följde jag med pastorn till en klinik där Dolly Hultgren, 90 år, önskade
bli döpt, jag fick assistera vid sjuksängen.

Därefter till stadens lokalradiostation, pastor Padilha
talar där ca 7 minuter varje onsdag-fredag, intressant att få vara med och
tjuvlyssna i studion.

Natten till julaftonen kom ett efterlängtat regn, en
välsignelse för både människor och natur efter den långa torkan, regnet
strilade hela dagen. Mer pepparkaksbak under förmiddagen, sedan julfika med
klappar tillsammans med min extradotter Aletta från Simrishamn. Under
eftermiddagen blev det Skype-kontakter med familjen. Julaftonsbön i kyrkan kl
20, därefter följde jag med konsul Andersson till stor middag hos ena dottern,
mycket folk i sena kvällen med upplyst pool som dekoration. Raketer, smällare
och bubbeldricka vid midnatt, som nyårsafton, sedan kom den försenade inhyrde
tomten först kl 01.30. Uppsluppen klappfördelning, vink till tomten och så hem
för lite sömn.

Juldagens otta sammanföll med mässtiden kl 09.00, som tur
var efter den sena tomten. Efter mässan deltog jag i familjen Bergs (Haidées)
asado ute på Betos och Ramonas chacra. Med mor Alfhild Johnson kan man tala
obehindrad svenska, av de många barnen är det enbart Mercedes som talar
språket. Pappa Berg var av tysk härkomst och med spanska i skolan försvinner
svenskan, helt naturligt i sig. Även denna juldag blev det flyt i poolen med
familjen Berg.

Annandagen fortsatte förberedelserna inför kvällen,
julspelet och Lucia-tåget, strykning av diverse plagg. Jag plockade även 100
påsar med godis som tomten skulle dela ut. Tyvärr blev nog inte anslutning lika
stor som beräknat, så påsar kommer att delas ut till andra som är godissugna.
Vi kommer att åka till vårdhemmet Santa Teresita med 34 handikappade personer, som nu får
påsar med överblivet julgodis. /Ulla



Julklapp till skolbarn

Amigos Posted on Sun, December 18, 2011 11:57

Fjärde advent och sommarlov!

Här i Oberá har det nu varit festliga avslutningar inför
sommarlovet, fredag em var pastor Padilha och jag utanför stan till Escuela
Syster Sigrid. Även i Instituto Carlos Linneo, svenskförsamlingens egen skola,
är skolåret slut och det har varit diplomutdelningar och en hel del upptåg i
Aula Magna Sven Arne Flodell. Sven Arne
är ju vänföreningen Amigos de Misiones ordförande och har genom vängåvor fått
till en stor aula för skolan. Instituto CL har omfattar numera 1.300 elever i
alla åldrar, från småttingar till vuxna. Eleverna går i skift för att utnyttja
lokalerna maximalt.

Det senaste tillskottet i utbildningarna i ICL inför kommande skolår är
laboratorieundervisning. Att bli laboratorieassistent har hittills bara varit
möjligt genom att praktisera och på så sätt lära sig yrket. ICL verkar vara den
första utbildningen som ska vara organiserad och ge diplom.

Genom Amigos de Misiones ordnas stipendier till elever med
ekonomiska behov, skolan är avgiftsbelagd. Stipendierna kostar 2.500 kronor per
elev. Vänföreningen stöder även ytterligare skolverksamhet, dels Escuela Syster
Sigrid, namnet efter den svenska sjuksyster som verkade här i flera decennier,
dels Cuña Pirú, där ursprungsbefolkningen guaraní har en skola i den vackra Monte Virgen-skogen
(Monte Virgen betyder egentligen urskogen).

Nu har barnen börjat sina sommarlovsdagar, men – för att ge
fler möjligheter till utbildning:

Vill ni vara med och skänka en slant till detta?
Sätt gärna
in ett julklappsbidrag på pg 22 83 49-7!
Läs gärna på Amigos på hemsida http://amigosdem.se/Amigos_de_Misiones/Information.html

Nedan ser ni bilder från skolorna;


Sommarlov för ICL-eleverna! Alla har skoluniformer, gröna byxor och kjolar,
slipsar, vita skjortor och blusar och så svarta strumpor. Enkelt och praktiskt,
ingen märkeshysteri för tonåringarna.
Dags för både sommarlov och julgran vid den högtidliga
avslutningen i Syster Sigrids skola.
Här har både lärare och elever vita rockar som skoluniform.

I Cuña Pirú sitter elever framför gamla datorer för att lära sig tekniken.



Och slutligen en bild från Monte Virgen, ursprungsskogen med
guaraní-indianerna. Språket guaraní talas mestadels i Paraguay numera, förutom
spanskan. Valutan där heter också guaraní. Alla ord som har ett í betyder något med vatten, Iguassu
betyder det stora, enorma vattnet. Saludos
/Ulla



Ulla möter Oberás egen Lucia

Amigos Posted on Tue, December 13, 2011 17:16

Den trettonde december firar vi svenskar traditionsenligt
Lucia, ljusdrottningen som kommer skridande i mörkret, vitklädd med ljus i hår,
enligt texten.

Här i Oberá firar lutheranska församlingen Olaus Petri
istället Lucia den 26 december, alltså Annandag jul. Detta beror på att
skoleleverna som medverkar har påbörjat sitt sommarlov och man slår ihop allt
firande till juldagarna.

Men bortsett från olika datum; här finns en riktig Lucia
året om! Hon heter Lucia Holmgren och är en ängel för många. Hon arbetar under
veckorna hos systrarna Olsson, Sigrid, 90 år, och Agda, 86 år. Båda är sjukliga
och behöver mycket stöd. Men Lucia är aktiv även inom den nordiska gruppen och
fixar med mat och annat vid fester i Nordiska huset inom Parque de las
Naciónes. Lucia talar utmärkt svenska och är en mycket generös och trevlig
person.

Lucia hälsade nyligen på i Casa Holmström och då blev det
några bilder, både på henne och dessutom på den blåa blomma som här kallas
Santa Lucia. En vacker liten blomma, som även har läkande vätska i en liten
behållare under blomman. Tidiga morgnar kan man tömma vätskan som sägs vara
medicin för ögonen. Blomman växer vilt, här i trädgården har den varit synlig
sedan jag kom hit.

Bifogar bilder både på Lucia med glitter i håret och den blommande
blå Lucian i trädgården. Som av en händelse råkade Lucia H. bära samma färg som
blomman den dagen! Jag poserar som tärna tillsammans med Lucia, där vi på vår
tröskel står, och skickar härmed en glittrande hälsning denna dag!
Ulla von
Platten



De starka invandrarkvinnorna

Amigos Posted on Sun, December 04, 2011 19:07

Ulla i Oberá; en solig andra söndag i advent, vi närmar oss sommarsolståndet på södra halvklotet. Hemma i Sverige är
det också advent, med glöggfester och andra förberedelser inför de kommande
helgerna. Många känner både stress och förväntan av det som måste hinnas med.
Men idag kan vi förlita oss på teknisk utrustning och närhet till inköpen.
Nedan finns en betraktelse över den tid då svenskar och andra emigrerade och
bosatte sig på okänd mark. Männen röjde skog och stod i, men ändå var det nog
tack vare kvinnorna som familjerna lyckades överleva med mat och annat i
vardagen. Som det kanske även idag är för moderna invandrare.

Texten nedan är skriven av Chachi (Esther Elisa) Bertoldi de
Andersson (född Andersson). Den har varit införd i maj/juni-upplagan 2011 av den
lilla skriften Budkavlen, som regelbundet delas ut i församlingen och till dem
som så önskar. Ulla har försökt överföra Chachis text till svenska:

” De starka
invandrarkvinnorna

Jag är barnbarn till immigranter på både fars- och morssidan
och nu har det gått 120 år sedan den första stora svenska emigrantvågen, vars
slutdestination var osäker. Själva överfarten och emigrationen för dessa
familjer organiserades förmodligen av männen, som var något äventyrliga och inte
rådfrågade sina kvinnor om mycket. Vid denna tid hade kvinnorna inte så stor
del i besluten och förväntades följa med sina män utan att veta det egentliga
syftet med resan.

I min barndom fick jag alltid höra hur svåra dessa första
invandrarår varit och fram genom livet har jag besökt dessa platser i Brasilien,
dit de kom och bosatte sig. Emigranterna fick genomlida alla slags motgångar.
Detta har fått mig, liksom andra ättlingar, att berätta om och uppskatta
arbetet som dessa invandrarkvinnor utförde.

I allmänhet var det tystlåtna kvinnor, som hade ringa
påverkan när det gällde beslutsfattande, mycket arbetsamma, som utförde alla
slags sysslor, alltifrån hushållsarbete till tungt arbete på chacran. Men framför allt, och det är
det mest fantastiska, var de mödrar, fruktsamma med sju, åtta upp till tretton
barn. Man får inte glömma att det då saknades bekvämligheter och annan hjälp,
och produkterna de konsumerade var deras egna. Och det inte minst viktiga, de
försummade inte undervisningen för sina telningar.

Tack och lov, så gick de samman för att lösa problemen och övergav
aldrig den sociala och kulturella sidan av livet. De var skickliga på sömnad
och matlagning, och fick lära sig att utnyttja okända ingredienser.

De besökte varandra ofta, trots att avstånden till grannarna
var stora; det fick dem att sluta sig samman och skapa kolonins första kvinnoförening.
Enligt registren var de mycket företagsamma och välorganiserade. Delar av deras
hantverk kunde försäljas för att tillfredsställa familjernas behov och om någon
behövde hjälp. Det är också viktigt att komma ihåg att de, förutom att vara
glada och positiva, aldrig övergav sin tro, vilken hjälpte dem att överleva
alla svårigheter. Därför är det vid detta jubileum viktigt att be Gud välsigna
dem och att ge oss alla kraft att efterfölja dem på bästa sätt.

Till dessa modiga kvinnor kan jag bara säga: TACK SÅ MYCKET! “



« PreviousNext »